Yes lat onsdag.
Jag har vanligtvis inga lektioner på onsdag så även om det är en timmes tågresa och 4,5 euro för att komma "hem" så var det lite mer lockade än att stanna kvar på internatet.
Så igår eftermiddag gick jag och satte mig på tåget "hem" till Saint-Dié med en prinsesas dagbok 10 på franska i knäet. (Jag bara tvungen att nämna det där med boken då jag är sådär äckligt malligt stolt över att jag förstår precis vartenda ord av den.)
Så nu befinner jag mig på en "minihelg" i Saint-Dié, och idag ska jag inte göra ett dugg mer än att lata mig.
Dessvärre tycks det fantastiska vädret vi hade igår försvunnit så mina planer om att ligga och sola i trädgården hela dagen gick i kras. Men för att göra er där hemma i Sverige riktigt avundsjuka kan jag nämna att jag ägnade hela min onsdag förra veckan med att ligga ute på gräsmattan och steka.
Annars så leker livet här.
Igår åt jag sniglar för första gången i mitt liv. De såg fruktansvärt vidriga ut men smakade helt okej.
Och på lördag drar jag till Britannia en vecka med skolan här.
Förhoppningsvis blir det alldeles förträffligt treligt men jag har en viss känsla över att det kommer bli en aningens väldigt kontrollerad resa. Min engelskalärare här litar i stort sett inte på någon av eleverna så det är strängt förbjudet att gå ut på kvällen. hon har t.o.m. gått så långt till att dra någon historia om nattligt utegångsförbud lag för minderåriga och har i veckor tjatat om hur livsfarliga engelska gator är på kvällarna. Med en stad på 52 000 invånare (Andover) så har jag väldigt svårt att tro henne.
Hursomhelst så ska det ändå bli kul. Vi ska se mängder av museum, sevärdheter, London och (väldigt typiskt fransmänn) en ostfabrik.
Chers!
Louise
onsdag 30 mars 2011
söndag 13 mars 2011
La rentrée
Så då var mitt 2 veckor långa lov över... Snyft...
Du tycker att 2 veckors lov verkar som en evighet men det var läskigt vad fort de där veckorna gick.
I ärlighetens namn är jag just nu som vanligt i slutet av ett lov inte ett dugg sugen på att komma tillbaka till skolan.
Jag har åtminstonde haft ett av de bästa sportloven någonsinn.
Första en vecka med Mai och sedan en riktig "lovvecka" med sovmorgonar, god mat, TV-tittande, hundprommenader, slappande, familjeaktiviteter... Mmm det har varit ett bra lov.
Åh och jag fyllde ju 19 under lovet också.
Nu väntar en skolvecka med en aningen taskig start. Matteprov första dagen tillbaka. Snällt. Och en "Devoir Maison" i engelska som jag ännu inte har gjort ska också lämnas in. Hmm jag kommer få en rolig kväll.
Bisous
Louise
Du tycker att 2 veckors lov verkar som en evighet men det var läskigt vad fort de där veckorna gick.
I ärlighetens namn är jag just nu som vanligt i slutet av ett lov inte ett dugg sugen på att komma tillbaka till skolan.
Jag har åtminstonde haft ett av de bästa sportloven någonsinn.
Första en vecka med Mai och sedan en riktig "lovvecka" med sovmorgonar, god mat, TV-tittande, hundprommenader, slappande, familjeaktiviteter... Mmm det har varit ett bra lov.
Åh och jag fyllde ju 19 under lovet också.
Nu väntar en skolvecka med en aningen taskig start. Matteprov första dagen tillbaka. Snällt. Och en "Devoir Maison" i engelska som jag ännu inte har gjort ska också lämnas in. Hmm jag kommer få en rolig kväll.
Bisous
Louise
Bild från en av mina många prommenader i Nayemont-les-Fosses nu under lovet.
torsdag 10 mars 2011
Le Parlement Européen
Vad har hänt sen senast?
Jaa.. I tisdags tog jag tåget själv till Strasbourg med tanken att försöka besöka Europaparlamentet där, kolla på en debatt och se en och annan politiker.
Ja jag kom till Strasbourg. Hade absolut ingen aning hur jag skulle ta mig till europaparlamentet. Köpte en spårvagnsbiljett, hittade en karta och upptäckte att linjen jag vill åka gick inte förbi där. Gick in till centrum som i stort sett är den enda del av Strasbourg jag känner till, det här var min 3:e korta dagsvisit i staden. Hittade den där spårvagnslinjen, hoppade på, hoppade av framför Europaparlamentet och kände mig helt lyrisk över att jag hade hittat dit. Gick in, frågade en vakt om besöksingången, hittade besöksingången och slog mig ner bredvid ett gäng med fleaceklädda tyskar med magväskor (haha turist eller vad?).
Strax innan kl 3 fick vi gå igenom säkerhetskontrollen för att komma in, visa upp legitimation och få en gul klisterlapp markerat "besökare".
Jag kände mig väldigt cool och viktig när jag sedan gick runt med den där lappen på Strasbourgs gator. Visserligen var det väldigt tydligt markerat besökare men det var inte det väsentliga. Det stod europaparlamentet på den och det räckte för att jag skulle gå runt och känna mig viktig, intelligent och politisk.
Väl inne i parlamentet satt jag i 1 1/2 timme och lyssnade på en debatt, gick runt och söp in den parlamentariska atmosfären och kollade på politiker. Det var inte särskillt många parlamentariker som deltog i den där debatten men jag lyckades faktiskt hitta en svensk parlamentariker på plats, Wikström någonting från liberalerna.
Ja sen så finns del väl inte så mycket mer att berätta. Jag tog mig hem och berättade sen leende för värdfamiljen om detta fantastiska besök. Hehe, de förstod nog inte riktigt det fantastika med europaparlamentet och verkade mesta glada att de slapp följa med.
Förutom mitt parlamentbesök har jag inte gjort något speciellt. Typ vandrat i bergen och i Nayemont-les-Fosses. I måndags var jag på bio med äldsta värdsystern och värdmamman och såg "Les femmen du 6 ème étage". Fransk komedi som jag till min stora lycka förstod i stort sett allt av. Jag upptäckte där i biosalen att jag inte längre satt och ansträngde mig för att förstå vartenda ord, det kom liksom automatiskt.
Idag har jag suttit och skrivit brev i några timmar, promenerat med värdsyskonen och hunden och sitter just nu och lyssnar på Glee-musik på spotify.
Bisous
Louise
Jaa.. I tisdags tog jag tåget själv till Strasbourg med tanken att försöka besöka Europaparlamentet där, kolla på en debatt och se en och annan politiker.
Ja jag kom till Strasbourg. Hade absolut ingen aning hur jag skulle ta mig till europaparlamentet. Köpte en spårvagnsbiljett, hittade en karta och upptäckte att linjen jag vill åka gick inte förbi där. Gick in till centrum som i stort sett är den enda del av Strasbourg jag känner till, det här var min 3:e korta dagsvisit i staden. Hittade den där spårvagnslinjen, hoppade på, hoppade av framför Europaparlamentet och kände mig helt lyrisk över att jag hade hittat dit. Gick in, frågade en vakt om besöksingången, hittade besöksingången och slog mig ner bredvid ett gäng med fleaceklädda tyskar med magväskor (haha turist eller vad?).
Strax innan kl 3 fick vi gå igenom säkerhetskontrollen för att komma in, visa upp legitimation och få en gul klisterlapp markerat "besökare".
Jag kände mig väldigt cool och viktig när jag sedan gick runt med den där lappen på Strasbourgs gator. Visserligen var det väldigt tydligt markerat besökare men det var inte det väsentliga. Det stod europaparlamentet på den och det räckte för att jag skulle gå runt och känna mig viktig, intelligent och politisk.
Väl inne i parlamentet satt jag i 1 1/2 timme och lyssnade på en debatt, gick runt och söp in den parlamentariska atmosfären och kollade på politiker. Det var inte särskillt många parlamentariker som deltog i den där debatten men jag lyckades faktiskt hitta en svensk parlamentariker på plats, Wikström någonting från liberalerna.
Ja sen så finns del väl inte så mycket mer att berätta. Jag tog mig hem och berättade sen leende för värdfamiljen om detta fantastiska besök. Hehe, de förstod nog inte riktigt det fantastika med europaparlamentet och verkade mesta glada att de slapp följa med.
Förutom mitt parlamentbesök har jag inte gjort något speciellt. Typ vandrat i bergen och i Nayemont-les-Fosses. I måndags var jag på bio med äldsta värdsystern och värdmamman och såg "Les femmen du 6 ème étage". Fransk komedi som jag till min stora lycka förstod i stort sett allt av. Jag upptäckte där i biosalen att jag inte längre satt och ansträngde mig för att förstå vartenda ord, det kom liksom automatiskt.
Idag har jag suttit och skrivit brev i några timmar, promenerat med värdsyskonen och hunden och sitter just nu och lyssnar på Glee-musik på spotify.
Je vous presente Saint-Dié.
Bisous
Louise
söndag 6 mars 2011
Une semaine avec Mai
Oj och plöttsligt hade det gått en bra tid sedan jag sist skrev här...!
Men ändå nu såhär i efterhand när jag tittar tillbaka så undrar jag vart de där 8 veckorna egentligen tog vägen!
Just nu är jag på ett väldigt efterlängtat sportlov som varar ända fram tills den 14:e mars!
Första lovveckan har snart redan gått och jag tror det har varit en av de bästa veckorna i mitt liv.
Fredagen den 25:e februari satte jag mig kl 09.00 på ett tåg med slutdestinationen Rennes. 6 timmar senare stod jag på Rennes tågstation och kramade om Mai som jag inte har sett sen vi skildes åt på Charles de Gaulle den 2:a januari!
Mai som i vanliga fall går i min klass där hemma i Sverige gör för tillfället också ett år i Frankrike med samma organisation som jag. Vi tog oss till antagningsintervjun i Göteborg tillsammans, vi var i Stockholm på informationsmöte inför Frankrike tillsammans, vi träffades i Paris under höstlovet, vi åkte hem över jul tillsammans, vi åkte tillbaka efter jul tillsammans... Hela detta äventyret har vi upplevt tillsammans!
Och även om vi för tillfället upplever helt olika äventyr så finns det ingen som förstår det här året lika bra som hon.
Och jag lovar er att det är väldigt skönt att ha någon som helt och hållet förstår vad man går igenom. Du är redan tillräckligt ensam i det här. En ny kultur, nytt språk, nya människor, nytt allting!
Då är det då och då väldigt skönt att kunna ringa upp Mai och helt obehindrat släppa ur all skit, alla förtrycka känslor och få resond av någon som fattar.
Så den här senaste veckan har jag spenderat 24/7 med Mai.
På fredagen när jag kom hämtades jag på tågstationen upp Mai och av hennes jättesnälla värdmamma. Därefter tog vi en kort sväng till Mai's skola där värdmamman jobbar och skulle kolla några mail. Men det var väldigt intressant att få se hennes skola. Jag må ibland tro att jag känner till de franska skolorna väl men i själva verket så ha jag ju bara sett en, min egen. Så det var lite kul att jämföra skillnaderna mellan våra skolor.
På kvällen så stack Mai's värdföräldrar till Alperna och vi har sedan haft huset helt för oss själva! På fredagskvällen gick vi ut och träffade upp hennes supertrevliga amerikanska vänner som vi festade loss med.
På lördagen shopping och på kvällen njöt vi av egenlagad typisk svensk middag, hehe tacos... och panacotta med jordgubbar!
Söndagen tog vi det lugnt och gick på kvällen och såg "Last Night" på bio, på ENGELSKA!
Trots att jag numera förstår filmer hindrar det inte det faktum att dubbade filmer suger.
På måndagen tog vi tåget en vacker stad vid namn Saint-Malo.
I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad de senaste veckorna har tagit vägen. Det hände väl egentligen inte något särskillt speciellt under resten av januari och hela februari.
Jag kan inte säga annat att Januari-Februari 2011 var 2 otroligt långa månader. 8 skolveckor på raken i ett kör utan minsta lilla röda dag eller lov är långt. Tänk er, jag gick i skolan non stop från den 3:e januari - 25:e februari, med inte så mycket som en enda liten röd dag!Men ändå nu såhär i efterhand när jag tittar tillbaka så undrar jag vart de där 8 veckorna egentligen tog vägen!
Just nu är jag på ett väldigt efterlängtat sportlov som varar ända fram tills den 14:e mars!
Första lovveckan har snart redan gått och jag tror det har varit en av de bästa veckorna i mitt liv.
Fredagen den 25:e februari satte jag mig kl 09.00 på ett tåg med slutdestinationen Rennes. 6 timmar senare stod jag på Rennes tågstation och kramade om Mai som jag inte har sett sen vi skildes åt på Charles de Gaulle den 2:a januari!
Mai som i vanliga fall går i min klass där hemma i Sverige gör för tillfället också ett år i Frankrike med samma organisation som jag. Vi tog oss till antagningsintervjun i Göteborg tillsammans, vi var i Stockholm på informationsmöte inför Frankrike tillsammans, vi träffades i Paris under höstlovet, vi åkte hem över jul tillsammans, vi åkte tillbaka efter jul tillsammans... Hela detta äventyret har vi upplevt tillsammans!
Och även om vi för tillfället upplever helt olika äventyr så finns det ingen som förstår det här året lika bra som hon.
Och jag lovar er att det är väldigt skönt att ha någon som helt och hållet förstår vad man går igenom. Du är redan tillräckligt ensam i det här. En ny kultur, nytt språk, nya människor, nytt allting!
Då är det då och då väldigt skönt att kunna ringa upp Mai och helt obehindrat släppa ur all skit, alla förtrycka känslor och få resond av någon som fattar.
Så den här senaste veckan har jag spenderat 24/7 med Mai.
På fredagen när jag kom hämtades jag på tågstationen upp Mai och av hennes jättesnälla värdmamma. Därefter tog vi en kort sväng till Mai's skola där värdmamman jobbar och skulle kolla några mail. Men det var väldigt intressant att få se hennes skola. Jag må ibland tro att jag känner till de franska skolorna väl men i själva verket så ha jag ju bara sett en, min egen. Så det var lite kul att jämföra skillnaderna mellan våra skolor.
På kvällen så stack Mai's värdföräldrar till Alperna och vi har sedan haft huset helt för oss själva! På fredagskvällen gick vi ut och träffade upp hennes supertrevliga amerikanska vänner som vi festade loss med.
På lördagen shopping och på kvällen njöt vi av egenlagad typisk svensk middag, hehe tacos... och panacotta med jordgubbar!
Söndagen tog vi det lugnt och gick på kvällen och såg "Last Night" på bio, på ENGELSKA!
Trots att jag numera förstår filmer hindrar det inte det faktum att dubbade filmer suger.
På måndagen tog vi tåget en vacker stad vid namn Saint-Malo.
And wait for det bästa...
DET FANNS ETT HAV!
Ni kan nog inte riktigt förstår vad jag har saknat det. Tångdoften, ljudet, fuktigheten... jag var hemma igen.
Vår Saint-Malovistelse var fin som få. Vi gjorde fåniga hoppbilder vid havet, åt Moules et Frites (musslor och pommes frites) som såg rätt vidriga ut men smakade guddomligt, vandrade runt på stadsmuren, tittade i affärer och turistbutiker, frös smått ihjäl ute i det kalla blåsiga dåliga skitvädret och på tåget tillbaka till Rennes råkade vi ut för konduktören från helvetet som med ett nöjdt flin gav oss tillbaka våra tågbiljetter med kommentaren "Elles ne sont pas bon!"
Tydligen råkade vi åka i den vita tidszonen med blåa biljetter... Suck, det är verkligen bara i Frankrike man skulle få för sig att hitta på något sånt. "Normallement, fortsatte han, si je fais mon travail bien je vous en prend 25 €". Gaahh! Efter lite dumspelande och bedjande lyckades vi komma undan med endast en anmärkning våra tågpass.
På tisdagen tog vi oss till IKEAoch åt efterlängtade köttbullar med potatis, lingonsylt och gräddsås, det har sällan smakat så gott! Vandrade runt på IKEA och köpte på oss svensk mat i matbutiken där.
Sedan tog vi en sista sväng i Rennes, lagade spagetti bolognese till middag, städade och packade väskorna för att nästa dag bege oss till Saint-Dié.
På onsdagen tog vi ett tåg vid 9-tiden från Rennes, anlände i Paris vid 11, strosade runt på montmatre, köpte baugetter som vi åt i "jardin de Luxembourg", prommenerade därifrån till Champs-Élyssées, shoppade lite kändes oss väldigt Parischicka och att livet för tillfället var rättså bra, fikade på "Café Angelina", såg typ sydafrikas president och därefter var det dags att hoppa på tåget till Saint-Dié.
Anlände på kvällen i St-Dié, checkade in på ett halvkonstigt hostel då Mai tyvärr inte kunde bo hos min värdfamilj pga pälsdjursallergi (min värdfamilj har ett lätt minizoo bestående av 3 hästar. 4 katter, 1 hund, 3 marsvin, 6 fåglar, 1 kanin och 1 minigris) och gick ut på Saint-Dié's halvdöda gator och tog ett glas päronvin.
På torsdagen gjorde vi typ allt man kan göra i St-Dié (det tog typ 1 timme) och på kvällen åt vi middag hos min värdfamilj.
På fredagen åkte vi till Strasbourg där vi såg den stora katedralen och kollade på dess överskattade klockspel, tog en båttur på floden, åt baugetter, åt pretzels och shoppade. En fin dag och ett väldigt fint avslut på vår vecka tillsammans.
I går tog jag på morgonen farväl av Mai som satte sig på ett tåg till Paris för att träffa sina föräldrar som kommer för att hälsa på henne i en vecka.
Och nu sitter jag här i mitt rum hos värdfamiljen och det känns lite tomt utan Mai. I morgon fyller jag 19 år och idag har jag blivit uppvaktad av värdfamiljen med tårta och fina presenter och jag känner mig himla rörd.
Bisous och kramar!
Louise
söndag 23 januari 2011
Dimanche
Ursäkta för den otroligt fantasilösa rubriken. Jag är förkyld och fantasilös just nu så det blir nog inte mycket bättre än sådär.
Veckan har sniglat sig fram... Det är lätt att bli aningens less på lektionerna här då jag ju inte direkt gör så mycket...
Det ska bli väldigt skönt med lov men det dröjer tyvärr ytterligare 5 veckor tills dess.
Veckans framsteg är väl att jag ändå har lyckats läsa ut "La nuit des valognes" som vi läser i franskan. Jag fattade kanske inte direkt alla ord och har nog missat lite av handlingen men i det stora hela så tror jag att jag har förstått den. Je suis fière de moi!
Sen har jag även hunnit mala mig igenom en annan bok den här veckan, The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society. En väldigt söt, charmig bok där man genast blir indragen i dess lilla värld. Handlingen utspelar sig precis efter 2:a världskriget men det är verkligen ingen deppig efterkrigstidsbok. Boken må vara en aningens corny men jag skulle ändå rekommendera den.
Det är kanske något jag skulle börja med här i bloggen, veckans bok. Jag har nog aldrig skrivit och läst så mycket som jag har gjort under de knappa 5 månaderna här. Om boken är på engelska eller svenska så avverkar jag den på ca 2-3 dagar. På franska tar det liiite längre tid. Hittills så har jag nästan malt igenom alla Harry Potter böcker på franska och några små korta lättlästa saker.
Jag har heller aldrig i hela mitt liv skrivit så långa och många brev som jag har gjort här. Ett brev blir lätt 4-6 A4 långt om jag inte håller igen lite.
Hehe, men jag antar att det blir så när man inte har internettillgång under veckan.
Egentligen är nog detta året väldigt nyttigt för mig då jag verkligen får vänja av mig vid datorerna.
Kramar!
Louise
Veckan har sniglat sig fram... Det är lätt att bli aningens less på lektionerna här då jag ju inte direkt gör så mycket...
Det ska bli väldigt skönt med lov men det dröjer tyvärr ytterligare 5 veckor tills dess.
Veckans framsteg är väl att jag ändå har lyckats läsa ut "La nuit des valognes" som vi läser i franskan. Jag fattade kanske inte direkt alla ord och har nog missat lite av handlingen men i det stora hela så tror jag att jag har förstått den. Je suis fière de moi!
Sen har jag även hunnit mala mig igenom en annan bok den här veckan, The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society. En väldigt söt, charmig bok där man genast blir indragen i dess lilla värld. Handlingen utspelar sig precis efter 2:a världskriget men det är verkligen ingen deppig efterkrigstidsbok. Boken må vara en aningens corny men jag skulle ändå rekommendera den.
Det är kanske något jag skulle börja med här i bloggen, veckans bok. Jag har nog aldrig skrivit och läst så mycket som jag har gjort under de knappa 5 månaderna här. Om boken är på engelska eller svenska så avverkar jag den på ca 2-3 dagar. På franska tar det liiite längre tid. Hittills så har jag nästan malt igenom alla Harry Potter böcker på franska och några små korta lättlästa saker.
Jag har heller aldrig i hela mitt liv skrivit så långa och många brev som jag har gjort här. Ett brev blir lätt 4-6 A4 långt om jag inte håller igen lite.
Hehe, men jag antar att det blir så när man inte har internettillgång under veckan.
Egentligen är nog detta året väldigt nyttigt för mig då jag verkligen får vänja av mig vid datorerna.
Kramar!
Louise
söndag 16 januari 2011
Et il est arrivée, le Printemps!
15 grader och sol. Jag tror minsann att våren har kommit hit till Nayemont-les-Fosses!
Jag vaknade idag av solljuset som strimmade in genom fönstret och fågelsång! Inte helt illa va?
Jag skulle nog säga att idag är den officiellt första vårdagen här som jag firade med att gå ute i tunn klänning och tunna strumpbyxor, äta lunch utomhus och på eftermiddagen tvinga med nästan alla värdsyskonen på en liten skogsmarsch.
Vi har alla här varit lite lätt öderlagda efter gårdagens kväll/natt då jag och värdfamiljen åkte till någon liten by i nowhere ca 40 min härifrån för att gå på balfolk tror jag det kallades.
Balfolk var någon slags tja träff som närmast kan jämföras med hembyggdsgillet eller något liknande i Sverige. Man träffades folk i alla åldrar (dock mest pensionärer.. xD) och dansade folkdanser från olika delar av Frankrike till ett "live-band", umgicks, drack cider från Bretagne och åt någon sockerkaksliknande kaka. Men det var faktsikt väldigt trevligt.
Tja okej i början när vi precis kom dit vid 21 -21.30 tiden var det rätt drygt med bara en massa pensionärer men det blev bara bättre och bättre med kvällens gång och det blev riktigt trevligt när det dök upp lite studenter och två vackra pojkar att titta lite på.^^^
Och lite trevligt måste vi alla ialla fall ha tyckt det var för vi kom inte hem förrens vid 02.00 på natten.
Nu ska jag ta och packa internatväskan för om en timme bär det av mot Épinal igen.
Bisous!
Louise
Jag vaknade idag av solljuset som strimmade in genom fönstret och fågelsång! Inte helt illa va?
Jag skulle nog säga att idag är den officiellt första vårdagen här som jag firade med att gå ute i tunn klänning och tunna strumpbyxor, äta lunch utomhus och på eftermiddagen tvinga med nästan alla värdsyskonen på en liten skogsmarsch.
Vi har alla här varit lite lätt öderlagda efter gårdagens kväll/natt då jag och värdfamiljen åkte till någon liten by i nowhere ca 40 min härifrån för att gå på balfolk tror jag det kallades.
Balfolk var någon slags tja träff som närmast kan jämföras med hembyggdsgillet eller något liknande i Sverige. Man träffades folk i alla åldrar (dock mest pensionärer.. xD) och dansade folkdanser från olika delar av Frankrike till ett "live-band", umgicks, drack cider från Bretagne och åt någon sockerkaksliknande kaka. Men det var faktsikt väldigt trevligt.
Tja okej i början när vi precis kom dit vid 21 -21.30 tiden var det rätt drygt med bara en massa pensionärer men det blev bara bättre och bättre med kvällens gång och det blev riktigt trevligt när det dök upp lite studenter och två vackra pojkar att titta lite på.^^^
Och lite trevligt måste vi alla ialla fall ha tyckt det var för vi kom inte hem förrens vid 02.00 på natten.
Nu ska jag ta och packa internatväskan för om en timme bär det av mot Épinal igen.
Bisous!
Louise
lördag 15 januari 2011
La chance de ma vie
Halli hallå Sverige,
Det är lördag igen, jag är tillbaka i Saint-dié, har avnjutit en sådan där syndigt onyttig frukost bestående av pepparkaksfrukostflingor som egentligen är äckliga men är så goda bara för att de är så onyttiga, solen skiner lite bakom molnen och det franska livet känns fint.
Veckan har också kännts ganska så fin.
Det har regnat precis varenda dag, jag har gått på bio och sett "la chance de ma vie", spanat in les SOLDES (reorna) och köpt mig shorts, byxor och en t-shirt, sovit ohyggligt mycket och ändå varit så trött att jag råkade somna under franskalektionen i går, fått 14/20 på ett matteprov och blev väldigt stolt över mig själv då de flesta fransoserna i klassen hade fått runt 10-11, fattat ytterligare en biologilektion och haft det rättså bra.
À plus!
Louise
Det är lördag igen, jag är tillbaka i Saint-dié, har avnjutit en sådan där syndigt onyttig frukost bestående av pepparkaksfrukostflingor som egentligen är äckliga men är så goda bara för att de är så onyttiga, solen skiner lite bakom molnen och det franska livet känns fint.
Veckan har också kännts ganska så fin.
Det har regnat precis varenda dag, jag har gått på bio och sett "la chance de ma vie", spanat in les SOLDES (reorna) och köpt mig shorts, byxor och en t-shirt, sovit ohyggligt mycket och ändå varit så trött att jag råkade somna under franskalektionen i går, fått 14/20 på ett matteprov och blev väldigt stolt över mig själv då de flesta fransoserna i klassen hade fått runt 10-11, fattat ytterligare en biologilektion och haft det rättså bra.
À plus!
Louise
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)